hoppas på storm inatt
världen i gryning
en dimma av fukt
just ett
penseldrag från fulländning
där vi klamrar oss kvar i allt
vi har att klamra oss
kvar i, där vi håller emot de
mångfärgade reflektionerna
där vi håller emot den ynka
skälvning
som skiljer oss från död
där munnarna
fylls av det vatten
som skvalpar allra överst
inte helt rent, och därför
inte heller det
livets vatten som skulle
föra oss dit
där ande och materia
uttunnats till i det
närmaste osynlighet
vi sväljer och dricker
i hopp om ett vindöga
som inte finns att få
där vi önskar att
finna det