ögonblick emellan
då sekunder tickar
osorterat, ser jag
ansikten, ansikten
som i sig bara ser
inåt, ansikten som
tillhör kroppar som
vandrar längs den
andra stranden

och min skugga går
bland dem och havet
slår nu en bra bit upp
låren, det ar inte kallt
inte ogästvänligt
jag njuter av av vågens
baksug som vill dra mig
ut, och av nästa våg
som lekfullt skjuter
mig in igen, ger mig
ännu en rad av
ogonblick, av
varande