kanske är kärlek
den samlande
ur ljus, vikande stråle
de glömda aningarna
av alla dessa dagar
som tycks lika,
men där kvalitén
själva smaken, för
den som vågar se,
subtilt, alltid måste
skifta, utifrån det
yttersta, det vi
består av, bortom
Adam och Eva och
den första dagen
där, där det alltid
är gryning och
daggvått gräs



Smeker sten, smeker
där själva brottet är,
där den slagits av från
klippan, smeker
i elektrisk förnimmelse
min hand
mot din hud