Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mina systrar, mina föräldrar och min mormor är utgör vem jag är och vad jag lever för.


att finna sin överlevnad.



ack, denna lycka.
Julbak och musik.

med rosiga kinder skrattar hon
och avslöjar en rad vita tänder.
håret faller okammat naturligt
ner på hennes arma axlar.
Kämpar med bakandet, pepparkakor.
Blir ledsen när hennes hjärtformade
pepparkaka inte vill förbli hel.
Vill krama henne, all denna kärlek
för en liten flicka.

ack, detta hopp.
skolböcker och lappar.

han skrattar och hon iakttar,
Han skriver ner något på en lapp
och kastar den på hennes bord.
Hon ler nochalant och fortsätter
räkna, men hennes hjärta dunkar
så snabbt och hon kommer på
sig själv med att ha räknat om
samma tal tre gånger. Hon ler
och plockar upp lappen.

ack, denna smärta.
ansvar och glasskärvor.

Hon sitter på huk och tårar
rinner ner för hennes kinder.
Plockar upp blommor och
sedan skärvor från glasvasen - mamma.
Det hade varit väldigt enkelt
att gå tillbaka till gamla vanor,
men hennes kärlekskälla ligger
oberörd i sovrummet är det
ännu enklare att låta bli.
Kryper ner under täcket och
ler utmattat åt sin syster.
Hon är stolt. Känner i
byxfickan ler åt lappen och
åt dagens händelser.

Det fyller hennes hjärta med lycka och hopp,
och allt verkar bli lite lättare att hantera.








Fri vers av Isabella
Läst 306 gånger
Publicerad 2006-12-09 23:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Isabella
Isabella