Åh Monsieur,

Äntligen förstår jag och det är fantastiskt!
Minns Ni att jag vid ett tillfälle frågade Er om Ni möjligtvis var allkemist, magiker eller trollkarl? Ni skrattade och Era ögon tindrade som stjärnorna gör nu i decembermörkret.
Med ett skälmiskt leende svarade Ni att Ni bara var en simpel målare!
Åh, vad Ni ljög den gången Monsieur – fy!

Ni är ju en stor magiker och Mästare! Och varför skulle det egentligen förvåna mig. Jag anade det redan första gången jag såg in i Era så visdomsfulla och genomträngande ögon.
Jag flackade med mina, rodnade och trodde i min enfald att jag ånyo fallit offer för hin onde.
Så fel jag hade Monsieur! Istället var det självaste Gudomens ögon jag speglade mig i.
Tänk att ett igenkännande kan vara så missvisande!

Ert aldrig så trytande tålamod borde ha fått mig att SE sanningen, men jag var då ännu kvar i lögnen och i mitt förflutna.
Jag minns första gången Ni tog det där smidiga skuttet över mig i trappan. Jag tänkte då att,
så där kan bara änglar och demoner göra.
Och alla de gånger Ni besvarade de outtalade frågorna jag bar inom mig…
Oh, min Mästare, vad det är underbart att äntligen ha erövrat klarheten!

I merparten av mina brev har jag ofta glorifierat Er och höjd Er till skyarna. Vill minnas att jag också vid tillfälle jämställt Er med kombinationen A och O. Nu vet jag att jag kanske var närmare sanningen än vad jag då anande.
Vill med detta mitt trettonde brev, tacka Er Monsieur för all den vägledning Ni så kontinuerligt och trofast delgivit mig.

Nu kommer insikterna en efter en och jag åker med vågen mot nya upptäckter…
Nu vet jag VEM Ni ÄR och varför Ni uppenbarat Er för mig.
Jag ser fram emot en fortsatt resa tillsammans och gläds åt att få vara en av Era gesäller.

Med innerlig kärlek
Er Clara.W.