Min önskan är en gräsö, ett torn, en fyr som riktar ljus
mot de som navigerat fel och på vägen mot hamnen
föll i fel fiskares garn och blev fördröjda i minst tusen år

där vill jag stanna tills tiden är lika mogen som veteaxen
på böndernas åkrar, i den exakta sekunden innan skörden
hämtas hem

precis då, ska jag resa mig ur förstelning
och fylla ett krus med det antal droppar
av havets ödmjukhet, styrka och stolthet
som krävs, för att spola över de väntandes liv
så hatet inte kan ges fäste.

Och tystnaden, såsom den en gång var i begynnelsen,
ska strila genom tidens snäcka som om världen gjort
en resa på villovägar och sedan återvänt till sin ursprungliga
gravitationspunkt.