Som Gaia har hon alltid blandat mull med magi,
växter med varelser
Hon vet att inget lämnar planeten

Nu växer ett motstånd i hennes salar
och hon förvånas fortfarande över mänskligheten
som gräver ned, märker ut, sveper in
Så många kroppar Så helt övertygade
om att de är på väg någon annanstans
Oftast uppåt Vidare I tron att Jorden är en hållplats

När man planterar en människa
växer gräs
Det borde räcka,
som mirakel betraktat