Bruna bokcaféväggar slår
skuggor i skummig cappuccino

kanal, kardemmumma och du

är inte här

här sitter Wine, Sarakoskii, Lindegren och Aspenström
(och Ferlin, väl dold i ett hörn, med baskern över ögonen)
som är på kortvarig semester från ovan,
och river dikter som de blandar i en hög, under bullrande skratt

Nils muttrar plötsligt under sin basker:
- Jag har tappat min papperslapp! Någon som sett den? Man kan här skönja en lätt darrning på rösten.

Maria tittar fram under luggen och svarar med hes stämma:
- Det hjälper inte ett dugg att du gråter,
det är tiden som ska gråta, gråta dagar av vita snöflingor
som ska falla över din mörka smärta

Werner, som tagit en tur ut i parken, för att vända
på perpektiven kommer åter in i rummet, ser vilsen ut och svarar:
- Jag väntar än på min ankomst
som en brinnande vinge föll även denna dag i havet.

Erik harklar sig och tar till orda:
Papperslapp och papperslapp...du Nils, någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat, någonstans är vi alltid tillsammans intill förväxling och förblandning, är vi undrans under och förvandling, brytande havsvåg, roseneld och snö.
Men var tusan håller Ekelöf hus i kväll?

Pentii som har somnat, drar en lättnadens suck.
_
innan tiden är färdigräknad
och ingenting längre är nu
utan formaterats till ett dånande Då
lägger sig orden i raka rader vid ytterdörren
och vi går matta därifrån
med nylackade steg och undrar om vi någonsin
steg in på detta café.