naken sitter jag på badrummsgolvet
och försöker badda såren med desivon
men det tjänar ingenting till
de är djupare än så
och om vi ändå var två

så hade det varit lite lättare
det hade gjort lite mindre ont
och jag hade inte behövt bära
den allt tyngre ryggsäcken alldels ensam
jag blir allt mer tveksam

över om livet verkligen är så vackert
underbart och befriande
som du med dina ögon ser det
varför ser inte jag detsamma
varför är jag inte mer lik min mamma

som levde med glädjen sprudlande under sina ungdomsår
men jag är inte alls som hon
självförtroende växer inte på träd
och jag kan inte göra om min barndom
börja om från början och va alldels tom

nej jag lever här och nu
och om det ändå fanns fler som du
så skulle nog livet vara lite enklare
och jag skulle nog gå med lite rakare rygg
om jag ändå vore stolt och trygg