Under månar

gapar mångubben och fnyser

Aldrig kan de göra samma jobb som mig!

och jag ser på honom med skrattfyllda ögon

där han vilar-dag-inför natten

Omstoppad i en enorm himmelsäng

mellan lakan av tunt linnen\'

Han ger mig ett och säger

Det är nog bäst att du somnar nu

så de inte vaknar och ser dig ligga

försvunnen i din säng

och de skulle undra om du andades

så håll andan när du talar med dem

Om du vill så får du gärna komma hit

hem igen

här finns jag alltid

och vi kan göra narr åt de små

för deras abstinens av mörker, våra vänner