Han gick med snarad strupe
och venerna fyllda av blysulesånger
genom nedbrända ödekvarter

med imprenerad själ och svarta ärr
fastsydda med dubbla stygn
på den vindtäta jackans krage
som en skyddande sköld mot hyenornas bett

men även återvändsgränder med de tjockaste murslut
har sprickor,
som ingen karta visar
en smal led UT

en nyskapad livmoder,
en andra chans
till pånyttfödelse
för den som vågar lägga några uns
glimmande hopp i motsatsernas vågskål
och sedan,
av den svindande svindlande rädslan
sy en fallskärm att kasta över murkanten.