Jag önskar att ni kunde se
så mycket djupar än så
att jag någon gång kunde få le
men allt ni kan är att gå

ni bryr er inte om vad som finns där innuti
om det fina som finns under fasaden
om ni lärde er att se vore det ren magi
men ni låter mig stå utanför paraden

ni har dömt mig för längesen
ni tror att jag är en oduglig vän
att jag är tråkig och trist men
ni har inte klätt av mig fasaden än

(hur länge orkar man ha det så
innan man själv vänder sig om för att gå?
bort från all smärta
som finns djupt i mitt hjärta)