Runt mig cirkulera världen

alla bär ett leende ansikte

trots att de inga ansikten har

Ingen lever ärligt

ingen bär dem förbi sitt ansikte

mer än jag som skalat av min för stunden

håller nu min mask hårt i handen

och jag är den enda i världen

Ty en dag skall jag begrava den i syn

för där solen lämnar himlen-möter havet som-möter stranden

där skall jag stå en dag, trygg med ett hjärta

fritt och ömt i den handen

där min fångenskap en gång vilat