Utanför vilade det grå ljuset för den korta stund som den behagade under denna förbannade årstid. Var finns hoppet när man inte ens kan få ljus? Allt som måste göras kan inte göras i skenet av ett stearinljus. Nä, man behöver solen, värmen och kanske en vän.

Studenten suckade tungt och insåg att julen inte skulle bli som önskad. Inte nog med att vädret var vidrigt, uppgifterna hopade sig i samma takt som utgifterna. Stämmningen hade svårt att infinna sig. Att stå och le tillsammans med tomten och tacksamt ta emot skräp från diverse välvilliga släktingar kändes inte heller särskilt upphetsande...
Småbarnsmamman kände en helt annan sorts stress. Det är den stress som automatiskt och konkret infinner sig när man får ansvaret över någon annans liv. Hur skulle hon sprida julglädjen när den så uppenbart var på villovägar? Desperationen och orkeslösheten hade nåt det stadium då lite julstämmning på burk hade stått högst på inköpslistan. Tänk va skönt, gneta upp en konservburk och glittret och musiken skulle sprida sig. Ja, till och med en disney-go-fé skulle välkommnas med öppna armar.
Så uppstod kvinnan. Var fanns kvinnan i julstormen? Kvinnans tankar kretsade inte kring jul, stress och skyldigheter. Kvinnan var fri i själ och hjärta att tänka som hon ville. Kvinnan kunde mycket väl tänka sig att förtära en hel del gott, rött vin och älska i några timmar. Då spelar vädret mindre roll. Ja, då är det faktiskt inte mycket som spelar roll längre.

Så var det med den treenigheten.