I mardrömmen går jag på milsvida, snötäckta isar,
jag går ensam, jag befinner mig i Egoland:

Där mörkret är evigt, där timmen står stilla,
och hatet växer likt ogräs ur giftfylld mylla.
Där inga omtänksamma ord någonsin knystas,
alla förhoppningar och härliga drömmar tystas.

Där jaget är rådande och armbågarna är vassa,
det finns inget val, spela spelet eller passa.
Där lycka mäts i bankkonton och kreditkort,
där droger blir energi när livet går för fort.

Människotragedier förvandlas till smutsig profit,
utnyttjas till prostitution som släcker all livsaptit.
Svält och sjukdomar som kraftigt kunde reduceras,
får fortsätta eftersom ingen vinst kan genereras.

Vaknar yrvaken, i drömmen har jag trampat genom vaken.
Eller var det ingen dröm??