Hoppar högt då det ringer jag sitter och slappar i soffan
TV:n står på, men jag tittar inte. Innan jag hunnit fatta vad som händer
slutar det ringa

Tittar på nummerpresentatören och får rysningar i hela kroppen
nej inte han, inte nu igen, det var ju alldeles nyss, som han sa
att allt är så bra nu

Men han ringer inte mig då allting är bra, så jag får ringa upp och fråga vad han ville. Mina tankar bryts av en ny signal, ska alla mina farhågor besannas? Är det dags igen?

Lyfter luren i samma stund som jag ber till Gud att han faktiskt ringer för
att bara säga hej, eller fråga hur jag mår. Det kanske är min födelsedag
och han vill gratulera mig.

Jag fyller inte år nu och han vill inte bara fråga hur jag mår, inte för att struntar i det, utan för att han har så fullt upp med sitt liv så han kan inte ens tänka tanken

Bekymmer, elände, hans misär drabbar mig med stor kraft, den träffar garanterat mitt medmänniskohjärta, jag lyssnar, jag råder, jag tröstar
sakta, sakta blir han lugn

Vi lägger på, jag har gjort vad mitt hjärta bjuder mig att göra, man får inte blunda, för andras rop på hjälp, men ibland önskar jag, att jag visste vem jag ska avlasta mig hos