Våra andetag ekar tomma toner

längst in i den svarta gränden

där den gamle vilar ensam nu

han som en gång Var

precis som du

Kylan målar våra andetag i rök

tillåter oss att Se att vi inte längre är odödliga

om vi ens någonsin var det

Men vi behöver världen

trots att vi inte alltid visar det

och leker öppet med våra svaga sidor

utan i sandlådans ro, får själen endast Iinnebo