drömmen
möter verkligheten
i morgonens dis

jag funderar
om sanningen
är
   eller har varit

men jag får inget svar
mina tankar är tysta
mina tankar är tyyysta

inte ens andetagen hörs
inte ens hjärtats slag
inte ens...
tystnadens brus

allt är tyst
i morgondimmans ljus

drömmen
möter verkligheten
och jag är en del av dem båda
en trasig själ
som ville väl
  som ville
     väl


frosten biter mig i kinden
skrattar gott åt mitt förvånande skrik
sorgset skyndar jag bort
  eller kanske hem
      kanske hem

men sanningen är den
att jag inte finns
jag är ett minne blott
hos den som ingenting minns
   hos den
       som inte minns


när diset slukar mig
   och jag blir ett med drömmen
försvinner mina plågor
och ljuset i gryningen tar form

mina tankar är tyyyyysta
kanske för att jag inte finns
    kanske
      jag faktiskt finns