OGENOMTRÄNGLIGHET.

Den dimma av sorg som sträcker sig och ler så uträknande
Gör varje andetag till ett strävande efter vad livet skönjer
Ett upprop av kallelser som man ska beakta men inte ta
för mycket av.
Litenheten bestämmer den plats som den ärvda jorden
Man tar och man giver men vad är utgången?

Lite av den påstådda verklighet som människor klä på sig
Många är nakna i själen men kläder sig i de vackraste nyanser
Ingen rår på denna fullständighet utan står rent maktlös
Hörselintrycken kan vara så starka men ändå når de inte fram
Detta pansar är nästan ogenomtränglig.
Hur kan man ta på sig den svages röst som kallar

Den tysta problematiken riktigt hörs ut över den nakna fällen
Man ljuter sig en form av tröstlöshet men har ett visst hopp
Den oundvikliga tanken att så här är det och så förbli det
Men då är ju allt förgäves även den lilla människan i detta nu
Kan man ta på sig sin samvetes rock och gömma sig för världen
Ett långt rop av längtan mynnar ut i den svala natten

Denna underliga tanke vart för den mig på vår knaggliga stig
Ingen har sagt att kvistarna inte bryts när trampet går
Man känner måhända sin historia vad blir det av denna dag?
Ett ljus av skimmer bryter vattenytan med en kaskad av ljuskristaller
Den nåd av väntan har kommit och jag kan bara kasta mig hän


Mr G