Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snälla förlåt mig lillebror för spjälsängen

 

 

Din krypta var byggd som ett fort av kuddar

och jag stod så ung vid din spjälsäng

ju äldre jag blev ju mer hatade jag dig

Men jag menade aldrig att såra dig

förlåt för att jag skrek på dig

över att de inte längre älskade mig

 

Men din säng var större än min

dina sagor var längre än de far läst för mig

Jag är så ledsen för att jag förstörde så ofta

men jag ville ju bara inte bli undaskuffad igen

 

En nioåring ensam i skugga verkade aldrig rätt

att älska dem för att de älskade dig var aldrig lätt

Förlåt för att jag inte kunde låta dig stanna i ljuset

men jag blev så ledsen när du var den största i hela huset

 

Förlåt för att jag skakade din säng när du skulle sova

så de trodde att det var dig det var fel på

men alla såg på mig som om jag var ett litet monster

med stora tårade ögon försökte jag att inte lyssna på

jag mådde dåligt nog ändå

enda sedan dagen jag fyllde 9 unga år-

 

och du tog min plats i bilen vi alla Åkt, tillsammans




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 428 gånger
Publicerad 2007-01-01 07:45



Bookmark and Share


  Azerola
Så fint att du kan skriva om det här och att du har bett om förlåtelse. Men jag förstår att du kände dig undaskyffad. Vem ville inte gjort det. Du ville bli också bli sett upp på. Så är det ofta mellan syskonpar - man blir avundsjuk och gör och säger ting som egentligen inte menar. Men du var ju bara nio år då. En nioåring vet inte så mycket om man gör räyy eller fel då. Klart att de älskade dig även det kändes som de såg mest upp till din lillebror då. Alla betyder lika mycket och var och en är unik på sitt sätt. Det ska du veta. Liksom ditt diktskrivande.
2007-01-02
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*