Jag vaknade upp idag. Bakfull är lika tragiskt som för alltid.
Kliade mig i skägget och undrade vart 2006 tog vägen.
Och syster 2 hade gift sig när jag stod i Attsjö´s skog och repade
heavy metal med polarna.
Har ingen aning om när men man får hoppas
på all välfärd.

Gick upp för att slänga på en platta musik och svälja några klunkar
te.
Tv stod på och skrek ut nya terror dåd från långtbortistan.
Tv va min nattvakt i natt.
Min barnvakt i natt. Fast man kallar sig vuxen i svåra stunder.
Hopplöst.

Fan dock energi idag för att upprätthålla min julstädade, städade lägenhet. Så att jag kan lysa med min frånvaro i min närvaro i lägenheten.
Tacksammt.

Och så ringde du men jag slängde på luren för att skriva det här.
Du betyder verkligen inte långtifrån ingenting