Sy igen din mun

den skjuter rosentaggar

i mitt oröda hår

får det att falla

och mina ögon att tåras

för du ljuger-

och de ruttnande rosenbladen som kvarstår

stinker av ättika, jag är allergisk

och beroende av dem

mitt hår må bära lockar

och vara alldeles ljust som solen

men jag är ingen skyddsängel till dig för det

du gråter varg på en kulle utan djur

ingen tror på dina ord, ingen vet

förutom jag att vargen, det är Du