Jag önskar att jag kunde läsa en text och inte låta den färgas. Att jag kunde låta den få vara genomskinliga tankar och klara diamanter. Men: Ord skrivna av en man runt 40 blir så annorlunda när avsändaren istället är en tonårstjej. Mina fördomar och fantasier och snäva bilder av hur folk är och tänker och skriver är redan för utmejslade, och era texter trycks ner i den kakform som jag har berett för er, för att sedan plockas ut och avnjutas med den kryddning jag på förhand har bestämt.

Så: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt (men den drabbade är ju jag själv).