Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland kan man känna plötslig ensamhet utan att riktigt förstå varför..


Inre ensamhet


Av någon anledning
kände jag tomhet,
inget fanns kvar

Allt bara försvann
mer och mer

Var eviga minut,
var eviga sekund

Ser mörker utanför
där jag står
i ensamhetens inre rum

Att bara vara
blev allt mer tomt

Tomheten inombords
blev bara tomhet

Tystnaden i själen
blev en inre tår som föll












Fri vers av Lindizz
Läst 331 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-04 21:14



Bookmark and Share

    sunnanvind
Den känner jag igen,har känt så någongång...
Jättestark o fin!
2007-01-20

  Lars Granlöf
Jo du har rätt ibland så bara känns det så.
Sista stycket är lysande
"Tystnaden i själen
blev en inre tår som föll"
2007-01-06

  Freeman
Ännu en dikt...som är så igenkännande att det gör ont!
2007-01-06

  Nattiz
Mmm...känns igen. Mycket fint.
2007-01-05

  Söder
Gripande och sorgesam dikt. Väldigt vackert skrivet... Känner igen känslan.
2007-01-04

  nettizen
Nä, va sorglig.... *tänder ett ljus*
Bra förmedlat, jag ryser hela jag.
2007-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Lindizz