Min älskare bäddar sängarna åt alla andra

i min finns endast upprivna täcken

vi leker mellan dem

lakan tunna knutna om händer

fast i en evighet i vitt med honom

Kan inte lämna stegen bakom mig utan plockar dem med mig

och går och kommer därför inte längre, än sänghalmens

sträva strån i verkligheten jag aldrig kan minnas mig vara utan