steg upp på morgonen
såg ut genom fönstret
ner på ån som klyver min dal

vinden rev stilla i träden
och snön var hård som is
men den såg mjuk ut

likt så många andra ting
som ser mjuka och varma ut
var den hård och kall som is

sorgesamt drog jag på mig kläderna
och med en undran i min tanke
varför måste allt vara så hårt och kallt

klev jag ut i den kalla världen
allt var hårt, allt var kallt
blickar, miner och ansikten

men så en kväll fan jag någon
med en kall blick som värmde
en hård blick som log

med ens var allt så mycket lättare
snön och isen var mjuka och varma igen
och för första gången var jag varm

så gick tiden sin gång
och jag förlorade den blicken
min egna med

nu är det mesta kallt, hårt och ensamt
då allt är kallt
allt är hårt