regnet gråter allt vad det orkar
skvätter droppar på mitt tak
och stör nattens tystnad

ensam i kalsonger
lätt fastklistrad i skinsoffan
sitter jag förlorad i tankar

tankar som strider med varandra
andra som bara finns
sommliga som väcker nya

regnet fortsätter att trumma i otakt
och tankarna lika så
i en felsynkad harmoni

jag mins en gång
då far berättade
att böner på burk var äckligt

jag tyckte det var konstigt
vuxna tycker ju om all mat
oskuldsfulla tankar från ett barn

en sorglös tid utan krav
nu sedan länge borta
sparad i minnet i ett dammigt rum

minnen från tiden innan nu
lurar mig att omedvetet le
så mycket som skrivits i min bok

intryck från vänners ord
saknad av stunder av glädje
allt arkiverat i minnet

för att kunna plockas fram
stunder som denna
då regnet spelar på mitt tak