I:
Jag har nog aldrig ägt den starkes mod
och priset ensamheten fått betala
Förlägen, ständigt ängslig för att tala
jag blygdes för min mun så röd som blod

när mina stackars läppar var så svala
tills dagen då han kom och jag förstod
att i hans ögon var jag endast god
en daggfrisk ros på svarta klippor kala

och han var den som märker rosens blad,
bereder mognad av det jungfrumilda
Jag var hans ark och han min skrivna rad

Nu glödde mina röda läppar skilda
av ljuvlig oro när vi drog åstad
mot okänd stig där rosor växer vilda


II:
En dag så stod hon spirande i blom
förtrollad lät jag skönheten förföra
besvärjd av lust att läpparna beröra
och gå förlorad i dess rikedom

En vilsen ros, till bäcken ska jag föra
där blodröd bädd av rosor ligger tom
beredd av kärlek värmande och from
förevigt ska jag skönhet återföra

Och hon var den av rosenröda blad
som saknades i blomsterbäddens milda
så vackert evig i dess röda rad

Nu svalnar hennes varma läppar skilda
och det är tid för mig att dra åstad
från denna plats där rosor växer vilda

---------------------------------------------------------