Jag står där längst fram försöker skrika på dig
Men du överröstar mig så lätt
Du skriker till mig och slår mig lätt med knytnävar
Mina tårar rinner ner på asfalten
Du försöker få mig att förstå
Varför det är jag som tynar bort av dina ord
”Du är verkligen liten, nästan som en hund”
Och nästa sekund skriker du och talar om för mig hur fet jag är
Kan du inte se hjälplösheten jag försöker förmedla?
Förstår du inte att jag inte vill höra dina ord när jag håller för mina frusna öron

Och runt oss står barn i samma ålder som vi
De skrattar och hånar mig mer än du
Pratar bakom ryggen på mig och ger blickar kallare än vintern
Kan ni inte förstå att när jag håller händerna om öronen och blundar hårt
Det är då jag vill att ni ska tystna och sakta gå er väg
Men när jag kollar upp så står du kvar och skriker på mig
Alla kollar och förnedringen fortsätter

Jag sätter mig ner och du bara skrattar åt mig
Får du mer makt nu att skrika lite till och sedan kanske spotta på mig eller?
Ärligt talat så klarar inte jag av detta mer
Även om du säger att jag överdriver eller ljuger
Så är det såhär det känns för mig
Det är såhär jag ser det varje gång jag ska sova om nätterna
Rädslan att visa sig på stan
Men jag som bara skulle visa upp min nya hårfärg
Gud, vad jag är patetisk eller?
Jag viste vad som väntade
The little emokids are not like they seems
Om inte dom två hade varit där och skyddat mig ifrån dig så hade det blivit som vanligt idag

Har du tänkt på om det kanske inte är mig alla hatar utan dig?
Vad dum jag är som tänker så. Det kommer alltid att vara mitt fel och mig som alla hatar


/ xxxxoooo Irre