Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett godkännande

 

 

Vi var på zoo en dag

pappa och jag

ty hela världen är ett zoo

och jag slängde mig ner

i gropar av lejon och slogs för mitt liv

Besteg obestigbara berg och klippor

utan skor dessutom och de blödde

 

Höll nästan på att drunkna när jag hoppade

i det isigt hajbeströdda svarta havet i jakt

på en pärla åt din frus vigselring

för att du skulle vara stolt över mig

och min storsinthet

 

Jag bar min nya lillebror över elden

och den glödande kol som smälter mina tårkanaler

och får mina tårar att falla i blod

 

Jag svalt nästan ihjäl för att jag gav all min mat till dig

så att du aldrig skulle behöva något, mer

 

Vi var på zoo idag

och där i lejongropen såg jag

att du inte ens sett på mig där jag kämpat för mitt liv

en tår föll sakta och jag släppte taget igen och föll i

 

för du brydde dig aldrig pappa

det kommer du aldrig att göra

någonsin

 

Trots det fortsätter jag ynkligt att försöka

det kommer jag att göra tills den dag jag dör

och du kan bli besviken på mig, igen

 

för att jag gav upp




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 229 gånger
Publicerad 2007-01-10 15:43



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Djupt berörande skrivet om att
söka bekräftelsen hos någon
som inte har den förmågan. Din smärta
hörs och syns på varje liten rad.
2007-01-10
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*