Bitar av mitt inre

fallna bitar från en krossad spegel

skärvor från ett krossat hjärta

ohjälpbart, för ödet har slagit sina slag

och det här har bara inte varit min dag

min vecka, mina år, mitt liv, min hela framtid

det har inte varit ett bra liv

men med åtskilliga limburkar

och ett par mindre stegar

som jag inte vågat gå under

tvingade ni mig att laga mig själv

och jag hatar varenda sekund av det

för jag vet, att snart går jag i sönder igen

och då vad?

kan man laga en sprucken spegel

mer än en gång

kan man smälta samman

och forma upp en själ

fler gånger än en

I bilden av en oklar spegel

med bitar som får mig att likna frankenstein

kan jag inte längre vara säker på

om mitt ansikte målar glatt eller sorgset

och jag undrar kvävande sorgset

om jag någonsin kommer att veta, säkert

och om jag någonsin verkligen behöver få veta