Nu är det tid att lämna arbetsbordet,
Lägg verktygen i lådan nu till ro.
Säg din kamrat det sista avskedsordet,
bege dig hem mot helgdagspyntat bo.

Lojal och trogen tjänar du för andra
som tar för givet att du stannar kvar
men vägen hem blir tung och svår att vandra
och drömlös sömn det enda du fördrar.

Försänkt i tankar på den mörka vägen,
förnimmer du att månen mot dig ler?
Vid härden står en vilstol angelägen
av väntan på att du ska slå dig ner.

Se här, en dryck som läker milt ditt sinne
mjukt redd av kärlek över eldens brand
som sakta falnat till ett ljusrött minne.
Än värmer glöden, känn! -Sträck ut din hand!

Nu är det tid att lämna all din strävan.
Förvärkta händer kan nu vila ut.
Den man som tjänat hårt i ständig bävan
ska finna frid och få sin tröst till slut.