En iskall vinterdag.
Med klarblå himmel
och gnistrande sol.
Snön knarrandes under skorna.
Sjön isbelagd så långt ögat når.
Ett moln av imma från min mun.
Luften svider i mina lungor,
men jag slutar inte springa.
Jag vill bort,
ingen ska få nå mig.
Ensamheten slår mig i bitar.
Men det är här jag är
och jag väljer att slå bort dina armar.
Om du håller om mig, kanske jag vill något mer
och jag vet att det inte går.
Så med tårar på mina kinder
och ett hjärta som gör ont
forsätter jag min väg.
Bort, mot ensamhetens port.