Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fallen krigare

 

 

Föll från trädet där vi blommat tillsammans

och träffade varje gren på vägen ner

efter det kunde du aldrig älska mig mer

sårad lämnades jag bakom och du försvann

 

ut i evigheten




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 246 gånger
Publicerad 2007-01-12 21:07



Bookmark and Share

  Mikael Lövkvist
En stark dikt med otroligt
målande bilder. Orden "träffade
varje gren på vägen ned" fastnar, och
känns.
2007-01-14

    Nicklas VIP
Du beskriver och placerar dina ord väldigt vackert.
Fick en julkänsla av bilden, en gnutta kärlek efter de första raderna. Sedan kom smärtan.

Ja.. det kan verkligen kännas som om att man ramlar ner från ett träd. Eller möjligvis Mt. Everest, och man slår i alla vassa kanterna på vägen ner.

Sedan tänker man hur lycklig man var, där uppe. Utsikten över hela världen. Kändes nästan som att man höll världen i sina händer, att man var en kung, möjligvis gud. Detta är vad kärleken får en att känna.

Sedan att ramla ner, slå sig sårig, blodig och blir helt trasig. Det är precis så man känner sig, om kärleken når sitt slut. Då tänker man, precis som i din dikt - "Jag vill aldrig älska igen!"
2007-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*