Solens strålar dränka

fågeln i sitt träd

Skjortan i vilken han bor

äro rutig och så pläd

Kan de icke dräneras?

dessa överfulla hjärtan

av sköraste glas

Till nattens djur vi ropa kacklande Shas

Shas! ditt mörka fanskap

Du, vilken korp har kört pålar

genom ben och märg

Hela själar har splittrats av dina kloriga klor

Du ditt vidunder kommer Aldrig någonsin

ens i närheten av där Jag nu bor!