Tårar klirrar mot vattnets glasklara yta

likt hans gitarr spelar stilla toner genom natten

där bland näckrosbladen svävar hon

vid ytan av det skimmergrå

alla färger lyser så

De rosa bladen gentemot

det vita stilla som är hon

speglar syrsors stilla spel

i hans ljuvt klara toner

klingande mellan denna

vattenyta och hennes himmel

Och han fäller en tår som når

hans aldrig vacklande fingar

och han spelar Henne medan kistan bärs in

i en tyst kyrka, ingen talar och han spelar

drömmer om hennes ansikte och önskar så

att han kunnat rädda henne

men ingen såg hennes smärta

ingen kunde någonsin förstå

Alldeles tysta, i en kyrka

fylld av sorg och förlust

och han spelar, toner av tårar