Kanske det ändå finns saker värda att satsa på.

Som kärleken, visst den har slagit ner oss och krossat våra hjärtan åtskilliga gånger. Men kanske är det bara en del av alltihop, utan misstag, hur skulle vi någonsin veta när vi kommit rätt, när vi Kommer rätt. Jag likt alla andra kvinnor och alla män för den delen har väl öppnat mitt hjärta, gett det till någon vi trott var värdig att hålla något så värdefullt. Och även jag har väl fått tillbaka det, söndrigt och krossat men kanske... kanske är det något vi Måste gå igenom för att nå fram, fram till det där stället, det där målet. För att finna den där äkta kärleken som slår allt det där dåliga ur vattnet.

I havet finns ju en massa olika växter och djur, de som är farliga och kan ta ens liv, de vackra som även de kan vara dödliga som kärleken. Men det finns även vackert som även är vackert på insidan, sådant som aldrig skulle skada oss, det finns de med en utsida så skrämmande att vi blir osäkra på om vi ens borde vara i närheten av det som faktiskt kan vara allt vi någonsin sökt efter.

Ibland måste vi bara hoppa, slänga oss in i leken, ner i bassängens djupa sida och bara chansa och hoppas på det bästa. Om vi inte blev sårade, om våra hjärtan aldrig någonsin blivit krossade, skulle vi ens känna behov av att söka tröst, och ömhet hos någon annan. Om varje kort var en säker vinnare så skulle vi kanske aldrig spela. I livet är allt om att ta risker, om att våga lämna kön för att hämta något vi glömt bak på vägen, om att våga simma under ytan för att finna pärlorna dolda i ihopklämda skal. Om vi aldrig någonsin tog chansen att gå ur bilen på färden hem, tänk så mycket vi skulle missa. Om vi aldrig någonsin vågade chansa att vara utan skydd under sex med den vi älskade, hur skulle vi då någonsin kunna få barn, och om inte våra föräldrar vågat chansa så hade Vi inte ens varit här.

Livet är ett spel, där ingen kan fuska

Vi måste ta våra risker för att kunna säga att

"Okej jag har levt mitt liv, Visst jag har blivit sårad men jag har också blivit älskad, jag tog chansen och Jag har överlevt!"

Om vi gick med skygglappar för ögonen hela tiden, om vi bara följde den raka vägen hela vårt liv, tänk på alla solnedgångar, uppgångar vi skulle missat.

Vi kan försöka att öppna våra hjärtan en smula, men till slut så kan vi inget annat än att chansa och öppna hela, sätta ut oss själva inför alla och ta det bra med det dåliga, ta stenarna som kastas med de slantar som faller vid våra ömmande fötter.

Livet handlar helt om risker

Och vill du inte hellre ha tagit de där riskerna med Det Bra och Det Dåliga och bara kunna säga rakt ut:

"Hej Världen idag har jag Levt mitt liv"

Än att alltid vara stängd, stängd för misslyckanden såväl som lycka.

Det tror jag nog, för trots all smärta Jag upplevt har Jag överlevt och jag vet, att Det kan även du.

För tänk efter

Utan misslyckande hur skulle vi då någonsin veta När vi lyckats?