Mörkret skrapar mina benbitar mot marken

kan känna hur det slår blödande gnistor om dem

där inuti, hur hjärtat pumpar blodet kokande

medan själen min strimlas i långa bleka bitar

duniga som moln och en del av mig rymmer, fri

Grymt målar de allt svart med svartsyra

och inte ens jag kan nå så långt in, i mig själv

för att stoppa det som händer

och jag svimmar

fast i en värld av mörker

blind i ett enormt vitt rum

döv i ett rum av dånande musik

stum i en hals som skriker

och du bara nickar

och säger

Vad var det jag sa