jag ser den här världen genom ett smutsigt fönster
och för varje dag kastar jag mer skit på det
dom sa till mig, du är ingen riktig poet, för en riktig poet läser BRA poesi, och det gör inte du. du måste läsa för att kunna skriva.
så jag kan inte skriva, tänker inte bevisa något, kräver ingen tröst. jag vet vad jag gör. om en poet inte är en poet så är han väl inte det. men det gör inget, för jag är glad att det är något som skiljer mig från er, ja ni med poesiböckerna uppradade på ett ändlöst antal bokhyllor och ett tråkigt liv i hopp om att leva upp till någon sorts standard. för mig var poesi alltid anarkistiskt, utan regler, har jag fel? ja förmodligen, tänker ni. men fortsätt att buga åt era gamla anor, gör det som det SKA vara. men glöm inte er största rädsla, revolution&reform.