förlamade dig
själv med
anledningar
krympte sanningen
och svepte den i
lögner

det var då

förblindad av
världen i en
såpbubbla
för det fanns
väl inget
utanför

det var också då

tvättade händerna
och sa inget när
det behövdes
som mest

du väntade på
soluppgången fanns
det kanske
ett sista hopp

-------------
(urklipp för det jag lagt bakom mig)


runt femtiden åker jag ner
i hissen och tänker;
hon menar det nog den här gången
och på en sekund är jag på
sjunde våning igen

jag är glad att jag tryckte på
knappen
för jag hade rätt visade det sig
hon menade det

ett steg bakåt och två långsamma steg
fram
för den du är nu värmer mitt hjärta
vid blotta tanken på din kind mot min
du är gräsmattan på sommaren
inte för att man ligger på dig
eller så
mer att du lyser upp och visar
att vintern varar inte föralltid
förändringar kan ske

men jag har inte glömt
och varje gång jag hör hans namn
kokar blodet i mina ådror