Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Övergiven

 

 

Sommargröna grässtrån faller, ner över mig

Regndroppar, droppar av världen

växer ur jorden, över mig

 

Och era vita ansikten tecknas tydligt

gentemot det svarta ni bär

 

Blommorna ni bär på vissnar sakta

och ni släpper taget, låter dem falla

och lämnar mig, ensam att ruttna bort

och försvinna

 

för alltid




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 143 gånger
Publicerad 2007-01-21 03:40



Bookmark and Share


  "Silver" VIP
Mycket träffsäkert skrivet, de få rätta orden drabbar direkt!

Skickligt med detaljerna: "Regndroppar, _droppar av världen_" "Blommorna ni bär på vissnar sakta" som säger så mycket mer mellan orden!


Vi vet ju inte vad som händer efter den dagen, men jag är övertygad om att inget ont händer och att man inte blir bortglömd i första taget!
2007-01-21

    jäntan
Bra skrivet! ...men vilka tankar i natten...

Inte försvinner man för alltid i det läget, jag tror att man finns kvar i människors minnen... åtminstone gör de nära och kära som gått bort för mig det...


...och kanske en dag, ses vi igen!!! ...Hoppas!!!
2007-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*