Inmurad i väggar av söndrande bubbelpapper

omringas jag av folksamlingar utan ansikten

De skrattar åt mitt oformbara ansikte

som alltid hänger i mungiporna

och åt mina osymetriska händer

Och jag blundar för att stänga dem ute och glömma allt

men de smäller mina bubblor och raserar därmed, Hela min värld