Hon sitter länge och smeker med fingrarna på tangenterna innan de börjar röra sig. De lixom vibrerar i dem, någonting måste ut. Det finns mycket hon skulle kunna skriva om. Hennes liv är en bubblande kittel av känslor och händelser. Mycket är fult i hennes liv men det mesta är vansinnigt vackert. Hon är nog en sån alldeles vanlig person som har drabbats av livet. En sån som du, en sån som jag.

När Marit Bergman börjar sjunga på tv:n så släpper det. Spärrarna. Livet är fullt av spärrar, inte sant? Det är nog meningen att de ska finnas, för att hindra en lite eller stänga en inne.

Hur började livet? När började det? Var det när hon föddes på BB i en mellanstor stad i Norrland? Var det när hon lärde sig läsa eller insåg den fulla vidden av att bara se på när någon blev mobbad? Var det när hon hade sin första riktiga fylla på livsfarligt hembränt långt borta från ära och redighet? Var det när hon reste ut i världen? Var det när hon kom tillbaka? Var det när hon födde ett barn på BB i samma norrlandsstad?

Tingsek sjunger och hon undrar vem hon kommer att bli. Nu när de spärrar som funnits förut så oåterkallerligt har brustit. Spärrarna, de gamla trogna vakthundarna som kallas värderingar och självkontroll. Hon behövde knappast ens fundera över varför vissa saker var rätt och andra saker var fel. Det tog vakthundarna hand om. Hon har varit stolt över sina väktare, hon har skapat dem, matat dem och klappat dem på huvudet emellanåt. Ingen har sådana spärrar som jag, hade hon tänkt och slagit sig för bröstet. Hon hade fått beröm för dem men även blivit tagen för given, för det första människor såg, var just väktarhundarna.

På sistone har hon insett att hon har tagit sig själv för given. Det är ingen angenäm upptäkt. För vem ska vara en närmast om inte en själv. Som en iskall hand på ryggslutet hade insikten drabbat henne, vem är jag? Sen, bara några minuter senare, en varm chokladbubblande känsla...jag vet inte! Fan va intressant! Jag är oberäknelig, jag är spännande men också helt oskyddad. Nu är jag ensam men inte eländig. Nu är jag finurligt farlig. Nu är jag, jag.

Nu börjar livet!