Står still men jag faller

tar ett steg i luften

och marken fångar mig

aldrig

Du ser på mig

med blickar som bränner hål genom repet

med vilket jag just hängt mig

och du ser nästan glad, nästan arg ut

missnöjd tar du ett steg fram

ser in i mina ögon

och säger tyst

Varför kunde du bara inte vara, som alla andra?

Då hade du kunnat leva nu