Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Liten \'klarsynt\' självironi ...


Hur mår du?


Jo,
tackar som frågar
vem du nu än är
som vågar

Flyttar mig motvilligt
från skärmen
rätar upp och ut mig
sträcker på ärmen
som sitter lite illa till
kring musarmen

Tar några tvekande steg
med svag motvind i seglen
på min väg
mot spegeln
i hallen

Känner mig lite
som fallen
från topp till tå
när jag möter
min lite småsömniga blick

vilken söker finna
de fem fel
som förhindrar mig
från att helt försvinna

Granskningen
är fullödig

Fullständigt
utan försköningen
som omskrivning
av den av naturen

bokstavligen
eroderade klippa av sten

som ändock förmår röra
på såväl armar som ben
lite rufsigt okammad
men i stort sett hel och ren

Den mig som ännu är jag

trots att timman är sen

Skymtar i ögonvrån
ett litet svagt sken

en glimt av hopp
om möjlig återvinning

beroende på returen

och den begynnande konturen
man anar,
om man riktigt noga spanar,
av det jag som en dag
kommer att må riktigt bra

igen ...

Hur mår du själv?









Fri vers av Peter Stjerngrim VIP
Läst 437 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-01-25 05:45



Bookmark and Share


  nattig
Vilken härlig avslutning på denna natts skrivande. Ja hur mår man själv då? Ja jag gjorde precis som du och kom på mig att mycket stämde. Undrar vad grannarna tänkte när jag stod där med tandborsten o skrattade så gott. Tack. Nattig
2007-01-31

  Dead dreams living
den här var bra! kan känna igen mig själv med att tänka lite på det sättet.
2007-01-25

  K*
nice!!
känns igen! :)

träffsäkert

"Skymtar i ögonvrån
ett litet svagt sken

en glimt av hopp
om möjlig återvinning"
:)
2007-01-25

    wilja
helskön!
du tar oss med under ytan, kanske för endast ett par sekunder, men det är en kort och hisnande resa.
och visst hinner det fladdra till en hel del innan man avger ett svar som inte alls avslöjar vad som försiggått därinnan.
2007-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP