Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur kunde jag stanna i 14 år



Instängd kontrollerad och
fängslad år efter år

rep kring min kropp
som drogs åt när jag smakade
lite på

friheten

när buren till sist var fullt öppen
var jag så rädd

tittar ut lite men vänder snabbt in igen
hur ska jag klara mig själv där ute


hur är det att vara helt fri
jag var ett offer i hans famn


rädslan över att aldrig
känna vinden mot mina


vingar igen

gör mig skräckslagen
vågar jag flyga ut

mina vingar är klippta
det kommer att vara

väldigt ostadigt tills dom
växt ut i sin

fulla kraft








Fri vers av sabina stark
Läst 366 gånger
Publicerad 2007-01-28 20:25



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
Jag smeker din smärta. Även om det var ett tag sedan.
2007-07-31

    Bodil Sandberg
Man stannar för att man är uppbunden av en människa som satt sin stämpel på en...brännmärkt en...och det märket går inte bort i brådrasket...det är nog så vågat att kika ut genom dörren igen..och tack o lov...vingarna växer ut igen...du har fångat det jag själv kände i många år!!!Tack för att du delade med dig av dina känslor och din insikt!!!
2007-02-01

  Anna Nickolausson
Förstår vad du menar,
du sätter ord på en känsla och du gör det bra
2007-01-31

  Lars Granlöf
Okej förstår lite mer nu.
Ja ,man kanske kan var fången även i en famn.
Vilken käsnal du förmeddlar.
2007-01-30

  Ronny Berk
du konfunderar mej....om livet varit som Du skriver...eller som Du tror det kan vara...så beskriver Du dubbelseendet...med en skarpsynthet som jag uppskattar...
2007-01-29
  > Nästa text
< Föregående

sabina stark
sabina stark