Amanda
du lever på den yttersta spetsen
och plockar flugor ur gulnade nät

och ratar män med raka ryggar
för att förlora dig åt dem utan fingeravtryck

du sover baklänges på madrass av torv
och sopar stjärnfall under matten
du har en önskan...

du spolar trappstegen med isvatten
och låter dina fötter slinka undan för världen
medan allt pågår i vetenskapens blankpolerade fönster

mellan tapetskarvarna skriver du ord,
små utrop mot etablisimengets partriarker
men din mun bär budkavel

du önskar dig
ett löfte
från någon du vet brister
i nästa korsning

under armen bär du en bok med hundöron
och du önskar dig något Amanda....