Frustrationen slår hål

i väggarna på söndergråtna rum

tårar fräter svarta livsmönster över det bleka grå

slänger hatiska ord ur min röda mun

världen slår och splittrar knytnävar

genom mina tankars glas

krossar drömmar som om de var

av sköraste glas även de

tunga regndroppar faller varje morgon

och jag vet

att han aldrig kommer att låta mig

gå