STOLTHETENS VITA SPRINGARE


Kan man gömma sig bakom sin känslor och aldrig säga rakt ut
Blir man inte då en fånge i sig själv och vill att detta ska ta slut
Men man rider på stolthetens vita springare felet var inte mitt
Jag har då inget att säga för visst var det du som inte sa ditt

Det är alltid den andres fel det var ju jag som var i eld och lågor
Man är så sårad att man blöder ömklighetens inre plågor
Att kunna se sig själv inifrån det skulle vara den bästa medicinen
Kanske bjuda lite på sig själv och inte inta den här bistra minen

Tänker man aldrig på att kanske jag skulle ändra något i livet
Vadå jag är väl som jag är och inte mitt fel det som nu har blivit
Kan man inte rucka på sin lilla värld och kanske få en annan åsikt Blindhetens känslor blir verklighet och det blir inte påhittad dikt

Kan man se sitt eget fel och riktigt skratta och tycka detta var ju inget
Då har kommit långt med sig själv och inte behöver gå till högsta tinget
Det viktigaste är att man kan se sina fel och brister med lite distans
Stolthetens vita springare behöver man inte utan ha ett förlåt till hands


mR g