ÄPPELTRÄDET.


De vackra äppelträdet som stod på det gamla öde torpet
Har nu blivit murken och bär ingen frukt mer
När den bar frukt så smakade alla man kan ser hur de ler
Vad tänker de på i sin himmel är detta mycket sorgset

När det var en gång och solen värmde genom de små fönsterna
Kunde man förnimma arbete och doft som i en stor äppelkorg
Visst var det mycket det rymde både glädje och sorg
Kanske man tänkte att just ett litet äpple skulle passa in i mönsterna

Den lilla tegen gav inte så mycket utan stor möda och besvär
De pretentionerna var att just känna sig båda mätt och belåten
Åkerbiten och stugan och barnen höll man mycket kär
Så ibland blandades skratt och gamman med barnagråten

Den ödmjukhet man hade för det lilla som man har
Kunde vara ett äppelträd som gav torpet en doft
Visst kunde barnens ögon lysa där på sitt lilla loft
Att just bara ett litet äpple kunde ge glädje åt en stor karl

Det torpet finns inte mer men människorna glömmer man ej
Hur tappert de kämpade för sitt torftiga liv
Med tunga ryggar värkande leder och barnens kiv
Alla de tankar om just de kom fram när jag fick ett äpple av dej

Mr G